Så här i början på det nya året, så kanske du sitter och funderar på om det inte är dags att göra något åt att du spelar för mycket. För de flesta känns det som ett stort steg att ta att gå in i behandling. Här kommer därför några hälsningsrader från klienter, som ser tillbaka på sin behandling. Kanske kan de vara till hjälp? (namnen är fiktiva)
Peter, som var här för 5 år sedan:
För mig var steget in i behandling långt och det var katastrof i mitt liv när jag sökte till Game Over. Behandlingen i sig var helt underbar för mig. Jag kände en så underbar lättnad, som inte går att förklara. Efteråt var det som att bli återfödd och få ett helt nytt liv.
Helena, som var här för 5 år sedan:
Jag hade stora skulder och skamkänslor när jag åkte till Game Over. Det var kämpigt under tiden jag var där, men allteftersom så kände jag mig tryggare. De ”stopp-ord”, för att hejda speltankar, som jag fick med mig, har hjälpt mig mycket att förbli spelfri. Att åka till Game Over är det bästa jag har gjort!
Berit, som var här för 2 år sedan:
Att söka behandling var för mig en kamp mot myndigheterna! Jag lyckades tack vare rätt stödpersoner, som jag hade lyckan att träffa och som trodde på mig. Men viktigast av allt var att jag själv kom till insikt om, att jag måste ha en behandling. För mig betydde det livet. Att söka till GO var det enda alternativet, då det endast finns det behandlingshemmet som “bara” jobbar med spelmissbruk. Tack för att Ni finns.
Tanken på att komma till ett behandlingshem var samtidigt skrämmande. “Vad ska jag göra där??”, tänkte jag. Men det var spelaren i mig som talade.
Att vara i behandling var en kamp i sig, Jag hade levt med mina lögner så pass länge och framför allt så hade jag ljugit för mig själv. Mot alla andra så hade jag byggt upp en “mur” runt omkring mig och skulden och skammen var den värsta fienden mot mig själv. Jag var tvungen att våga rasera “muren” och se på mig själv som människa. Framför allt gällde det att börja älska mig själv igen.
Att vara i gruppbehandling, har betytt allt för mig. Det innebär att lyssna på andra och få ge utav sig själv till andra, utan att bli “dömd”. Den ångest som succesivt motades bort under behandlingen går inte med ord att beskriva. Så underbart det var när den släppte. Framför allt kunde jag börja känna igen, att jag är värdefull som människa. Idag efter behandlingen så är jag på god väg, att bara ta en dag i taget och ha kortsiktiga mål.
En sak vet jag – GO och personer som jag mött innanför de väggarna, finns alltid där för mig, oavsett vad som händer….. KRAMAR till Er alla.