Här får du läsa om vad som kan hända, om man får en medicin som inte bara lindrar dina sjukdomssymtom, utan också får din hjärna att bli överaktiv. Möt Jane, en lärare 55+ som bor i en mindre ort i södra Sverige. Familj, villa och en ordnad tillvaro, som hon var på väg att spela bort. Sedan 2013 lever hon med diagnosen Parkinsons sjukdom, vilket hon dagligen måste ta medicin emot.

Hur skulle du säga att ditt spelande började?

Jag hade spelat bingo i många år och jag har arbetat i miljöer där det har funnits spel. Men jag har aldrig spelat annat än för en stunds förströelse och aldrig tillåtit insatserna att gå över vad jag hade råd med. Det var bingo som var mitt spel. Jag spelade inte några andra spel och definitivt inte något som hade med data eller nätet att göra.

Skulle du sammanfatta det som att du var en ”normalspelare”?

Ja, jag spelade dels för att det var roligt och dels för att träffa lite folk. Alltsedan jag var i 20 års-åldern, så hade jag spelat någon gång ibland. Men det hände plötsligt något och det gick väldigt fort. På 6-9 månader så gick det från noll och ingenting till ett spelande som hade spårat ur.

Vad var det som var den utlösande orsaken?

2013 fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom. En av konsekvenserna var att min nattsömn blev allvarligt störd. Och när jag låg där och inte kunde sova, så kom jag på att jag kunde använda min mobil och min ipad till att nå spel på nätet.  Jag kunde göra något utan att väcka hela huset.

Jag upptäckte de olika spelsidorna på nätet och började spela jag på dessa. Det hade jag aldrig gjort innan – och för övrigt inte efteråt heller. Jag känner inget behov av det alls numera. Men det var något, som klickade i gång då under de här nätterna – det var kanske de där snurrande hjulen. Jag har svårt att förklara det, eftersom det inte finns kvar i huvudet numera.

Så gick jag till en ny läkare för att få en ”second opinion” om min sjukdom.

Han förstod inte varför jag hade fått marknadens äldsta medicin, som hette dopamin. Han höll med om diagnosen och att det var Parkinsons sjukdom jag led av. Så fick jag byta till den nyare medicinen Sifrol och jag började trappa upp den. Jag förstod på min läkare, att jag hade tre mediciner i kroppen som alla var ”triggare”. Men den som var värst var Sifrol.

Det här var ungefär ett år innan jag kom till Game Over för behandling. Jag hade bytt från en medicin, som visserligen kunde var triggande, men inte på samma sätt som den nya medicin som nu skrevs ut åt mig för att lindra sjukdomssymtomen.

Fick du någon varning av läkaren innan du började äta Sifrol?

Någon varning fick jag inte. Nej, han förklarade för mig om risken, men han frågade om kleptomani, sexmissbruk och alkohol. Däremot tog han inte upp spelandet som en tänkbar fara för beroende.  Han frågade inte heller om mitt spelande. Själv tänkte jag inte på det. Det är ju inte något man direkt tänker på, när man sitter hos sin läkare. Att prata om att man tycker om att spela.

Faktum är att han tillstod det efteråt, att han borde ha informerat mig bättre. Medicinen kan öka risken för beroende och jag borde ha varit observant på det.

När du hade börjat med din nya medicin, så började ditt spelande ta fart?

Ja, mitt liv gick ju liksom i ett. Sömnsvårigheterna hade ju med sjukdomen att göra och då fick jag tabletter att sova på. Sedan så fick jag tabletter för att jag skulle kunna gå upp ordentligt och sköta mitt arbete. Jag var som en duracellkanin . Jag tror att jag fick göra ett sådant där sömntest och då konstaterades, att jag sov ungefär 40 minuter per dygn. Så det är klart att hjärnan var så speedad av allting, att det var nödvändigt att ta till något för att få lite lugn. Spel i sig är ju något som håller hjärnan igång och man får adrenalinpåslag.  Det fick ju hjärnan snabbt klart för sig, att spela kunde jag göra när jag inte kunde sova. Jag var vaken och sov kanske 10 minuter och så fortsatte jag att spela.

Men det var inte bara spel på mobil och ipad som pågick under det här året, eller hur?

Jag kom på, att det går att spela på bingohallen på kvällar, helger och nätter. Jag bor 5 mil utanför en stad, där det finns bingohall. Under en period så pressade jag kroppen till att jobba en hel dag, gå hem och städa och laga mat. Sedan borde jag förstås ha lugnat ner mig och vilat under kvällen, men i stället satte jag mig i bilen och åkte iväg in till stan och spelade bingo till fram emot halv ett på natten. Därefter åkte jag hem, men kunde ändå inte sova. Det var ju sjukt – jag vet faktiskt inte hur jag tänkte – eller jag kan ju inte ha tänkt. Utan kroppen gick på högvarv och det handlade bara om hur jag skulle få till att sköta mitt arbete och sköta mitt hem och mig själv och få till tid för spel.

Var det någon av dina anhöriga som reagerade?

Nej, det var i alla fall ingen som sa något. Men du får tänka på att hjärnan fungerade liksom vid sidan om som vanligt. Jag kunde själv upptäcka, att jag var dödstrött på jobbet. Jag kunde ju känna oro för barnen med diabetes, som är mitt särskilda ansvar, och för att jag skulle missa dom. Det är svårt att förklara – men jag levde liksom vid sidan om. Jag kunde ju se det ovanifrån, att det där inte var bra. Jag var tvungen att göra något åt det. Det var en liten grej, som jag upptäckte och som fick mig att inse hur tokigt det var. Jag låg vaken klockan kvart i fyra på morgonen och visste att jag skulle gå upp klockan sju. Där låg jag med ipaden i handen, spelade bingo, satsade 20 kr på tre spel som jag kunde vinna 10, 20 och 30 kr på. Någonstans där insåg jag att ”det här är ju sjukt”. Det handlar inte om pengar och det handlar inte om sällskap, som det tidigare har gjort för mig hela tiden. Där och då brast det, tror jag.

Och så det faktum att jag hade lånat pengar och att det skulle döljas. Så jag fick låna för att dölja det ena och dölja det andra …. Sedan blev det liksom en kretsgång av alltihop. Precis som det blir för alla som spelar. Men detta gick ju väldigt fort. På ett år var jag uppe i en skuld på 400 000 – alltså det gick jättefort. Extremt fort – man fattar inte! I min värld så går det inte att fatta att man kan spela bort 400 000 på ett år. Och att ingen märker något.

Nej, nej jag hade aldrig gjort så i normala fall. Det kunde tidigare vara så att jag spelade för 300 kr kanske eller lika gärna för 50 kr eller inte alls. Och allt som har med maskiner att göra – jag gillar ju inte det egentligen. Jag tycker inte om det. Och jag spelar aldrig på mobilen – inga andra spel heller. Jag tycker inte om dom. Jag gillar egentligen brädspel och kortspel. Och så bingo förstås.

Så kom du till Game Over för behandling?

Ja, efter den där kraschen så började jag på behandlingen.

Och samtidigt så slutade jag med medicinen. Alltså, jag la ner allting samtidigt utom dopaminet, så när jag åkte från GO, så åt jag bara två dopamintabletter.

Nu, 2,5 år senare, så äter jag 6 dopamintabletter igen. Och jag kan känna en vag oro varje gång som läkaren ökar på dosen. Jag är ju inne och läser om det här mycket och vet att det är ett dopaminpåslag – det är också det som händer när man spelar eller är alkoholist eller något annat. Det har med det påslaget att göra. Och det tillför jag min kropp eftersom det inte finns. Så jag känner en oro för hur det ska bli. Än så länge har jag styrka att stoppa mina tankar.  Men jag tror att det kan gå väldigt fort om det tar över igen Så varje gång som min läkare säger att jag måste öka min dos, för jag är egentligen undermedicinerad, så blir jag orolig. Jag lever hela tiden på gränsen till att ha för mycket symtom av min sjukdom. Jag vågar inte testa för tanken finns ju där. Sifrolen var långtidsverkande. Dopaminen tar du hela tiden. När jag åt Sifrol så åt jag den morgon och kväll och så åt jag dessutom all dopamin. Nu har jag inte någon långtidsverkande medicin – så när jag tar min medicin så kan jag känna att sjukdomssymtomen hävs – men de kan ju börja efter en timme eller två igen och då får jag försöka ta mig igenom det, eftersom jag inte vill öka på medicineringen.

Du försökte få rätt till ersättning för att du inte blev varnad för biverkningarna av Sifrol av din läkare, eller hur?

Ja, det gjorde jag. Det var ju väldigt diffust det läkaren sa i sitt uttalande. Han skrev att jag borde ha varnats innan, jag började med Sifrol, men att jag på eget bevåg hade ökat på medicineringen. Men det gjorde jag inte, utan han sa att jag skulle öka dosen på kvällen. Det var vad han sa, men det är klart att det har jag inget bevis för. Jag har ju varit där efter och han har sagt att ”du kan testa att ta två på natten” – men det finns bara skriftligt på, att jag ska ta en tablett. Jag vet ju att det funkar så. Men jag får väl testa vid något annat tillfälle och överklaga.

Min skuld är ju hemska pengar, att hålla på att betala resten av mitt liv för något som inträffade på ett år. Jag hade ju varit tacksam för att få tillbaka åtminstone en del. Sen är jag inte dummare än att jag fattar, att det är självförvållat. Men vad är självförvållat när de ställer till det i huvudet – det kan man ju diskutera. Man hör ju om människor som mördar och så kommer de fram till att de inte är vid sina sinnens fulla bruk och så hamnar de på sjukhus i stället. Men här blir man ju på sätt och vis dömd.

Hur ser livet ut idag då?

Ja, det funkar väl. Det är som det är. Det är tufft ibland och mindre tufft ibland. Men det har inte så mycket med spel att göra längre. Det är mera livet i stort.

Jane har ansökt om ersättning från Svenska Läkemedelsförsäkringen AB.

Hon fick avslag och i deras skrivelse hänvisas till följande paragrafer i försäkringsvillkoren:

Sambandsbedömning § 3

”Med läkemedelsskada menas personskada som med övervägande sannolikhet har orsakats genom medicinering eller annan användning av läkemedel i sjuk- och hälsovårdande syfte. För att en läkemedelsskada ska anses föreligga är det inte tillräckligt att skadad kan ha orsakats av läkemedel, utan denna orsak ska vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring. Det räcker inte att det finns en misstanke om samband.”

Skälighetsbedömning § 5

I beslutet skrivs följande med utgångspunkt från den senare paragrafen:

”Om grundsjukdomen är av allvarlig art ställs relativt stora krav på biverkningarnas svårighetsgrad för att ersättning skall kunna lämnas.

Även om samband skulle ha ansetts föreligga mellan medicineringen och de besvär du anmält så är vår bedömning att dessa inte kan anses vara av allvarligare art än det som läkemedelsbehandlingen avsåg att bota/lindra och förebygga om inte behandlingen inte hade satts in. ”

Med de här paragrafernas betydelse klar för sig, så blir det ännu viktigare att läkare varnar för den risk som finns för ett spelberoende, som kan utvecklas snabbt när hjärnan påverkas av en sådan medicinering.