D-uppsats om spelberoende

Har du fastnat framför datorn?

”För en dataspelare så sluter man sig ju mer och mer i sin egen lilla bubbla. Världen existerar mellan dig själv och din dataskärm, och allting annat är nånting störande. Ja, och det här att inte leva med datorn och umgås med folk, face to face, och trivas i det. Det är väl grundplåten om man ska säga. Att trivas med sig själv utanför datorn.” (Södling, ”Disconnected”, sid.62)

För många är dataspel ett roligt tidsfördriv men det kan också utvecklas till ett nätberoende. Om man tappar kontrollen över sitt data-användande och hamnar i en situation, där det blir viktigare vad som sker i den virtuella världen än i den verkliga, då är det dags att söka hjälp. Vi på Game Over tar emot klienter med dataspelsberoende över 18 år i den ordinarie heltidsbehandlingen.

Ett tips för dig som vill veta mer om problematiskt spelande på dataspel (MMORPG-spel)
Vid Linköpings Universitet lades i juni 09 fram en D-uppsats av Gustav Södling, som inom ramen för Socionomprogrammet, har skrivit ”Disconnected” – berättelser om problematiskt spelande och genus. (LiU-socp/allm – D – 2009/06).

Där kan du dels få mer kunskap och dels läsa berättelser från personer som varit i behandling på Game Over för sitt dataspelsberoende.

Så här berättar t.ex. R om hur han har påverkats av behandlingen.



”Det känns som att hela min hjärna var insnöad och dom har skottat bort all snö liksom. Jag hade en gammal dröm när jag var tonåring att jag ville bli pilot. Den försvann. Och sen kom den upp igen under tiden jag var i behandling … så jag liksom vaknade till. Jag visste inte … jag hade inget mål. Jag siktade ingenstans liksom, utan jag bara gick i det mörka. Åren gick och gick.J Och det känns som att jag bara växt upp och blivit 25 år. Men jag är inte erfaren så mycket, så på nåt sätt är jag tonåring fortfarande. Men … jag vaknade till och ser världen mycket annorlunda nu.” ( Södling, ”Disconnected”, sid.58)



Att gå i behandling kan liknas vid ”en kurs i självkännedom” och det finns många sätt att få deltagarna att tänka igenom sitt tidigare spelande och vad det har lett till för konsekvenser. R berättar om en övning som gett honom insikt i hur mycket tid han egentligen har lagt ner på dataspelandet.

”Första övningen jag gjorde på behandlingshemmet det var i varje fall att jag fick rita upp klockan, en 24-timmarsklocka då och dela in den i tårtbitar som visade hur mycket som jag spelade. Och då var det ju 16 timmar om dagen. Och då insåg jag ju att jag spelade 16.