Ett år spelfri
Matildas berättelse
Den trettonde februari 2003 dog min sambo efter en kort tids sjukdom. Jag kände mig lurad både av honom och av sjukhuset. Den direkta djupa sorgen gjorde att jag hade svårt att sova och var ute och gick om nätterna. Då blev jag bekant med Lillemor som spelade på Jack Vegas maskiner. En kväll bad hon mig folja med. Hon vann och då sa hon, att det var jag som gav henne tur. Efter att ha suttit bredvid henne vid några tillfällen, så provade jag själv att spela. Jag satsade 50 kronor och vann jackpotten vid andra trycket. Det stod inte på förrän jag spelade mer och mer.
Jag arbetade som undersköterska inom äldrevården. Jag trivdes verkligen med det arbetet och kände att jag var behövd. Men det dröjde inte länge innan jag började ”låna pengar” ur en handkassa, som hörde till de boende som jag var kontaktperson till. En anhörig upptäckte vad som hade hänt och jag fick sluta mitt arbete på egen begäran.
Det som hände har jag skämts mycket över.
Resultatet blev att jag blev utan A-kassa i tre månader eftersom jag hade sagt upp mig själv. De löneutbetalningar som jag fick räckte inte till hyran. Det hela växte mig över huvudet och jag började spela mer och mer för att komma ifatt. I mars 2008 förlorade jag lägenheten. Jag fick flytta in hos en god vän och där fick jag bo en tid men det var inte hållbart i längden
I Juni fick jag flytta in i ett akutboende i Stadsmissionens regi.
I december samma år så fick jag ett vikariat på Stadsmissionen. I jobbet ingick bl.a. att räkna en kaffekassa på kvällen. Vid jul-tid hände det igen att jag frestades att ”låna ur kassan”. Det uppdagades i februari 2010 men jag betalade tillbaka det jag hade stulit.
I de olika samtal som jag gick på kom det till slut fram att jag hade problem med spelandet. Och så fick jag möjlighet att komma till Game Over i november 2010.
Jag minns hur orolig jag var när jag satt på tåget på väg till Linköping. Vilka människor är det jag kommer att träffa när jag kommer dit? Kommer jag att vara äldst? Blir jag ensam kvinna?
På Game Over möttes jag av en blandad grupp med människor med olika bakgrund men med spelberoendet som gemensam nämnare.
Personalen där hjälpte mig att förstå det som hänt och att jag är spelberoende. Genom olika samtal och övningar fick jag verktyg för att bli spelfri.
Jag lärde mig att tänka ”stopp-tankar” och formulerade några alldeles egna: ”tänk på lampan” och ”tänk efter innan du gör något” och ”STANNA!”
Jag är verkligen tacksam för de saker jag fick med från behandlingen och efter det så har jag varit på återbesök under året som gått.
Nu har det gått ett år och jag är helt spelfri. Jag har ett ”fas 3-arbete” som jag trivs med och jag står i den kommunala bostadskön för att kunna få en egen lägenhet.
Jag ser verkligen ljust på framtiden
Jag vill säga ett stort tack till personalen på Game Over Ni har verkligen givit mig verktygen och kunskapen för att förbli spelfri.